Ibland dyker frågan upp om jag redigerar mina bilder eller ej, så jag tänkte svara på hur jag behandlar mina bilder. Eftersom jag fotar i RAW-format så måste jag öppna upp bilderna i ett bildredigeringsprogram för att exportera dem som JPEG filer - så att jag kan visa dem här på bloggen och så. RAW-filerna kan ofta behöva förstärkas en liten liten aning i färgtonerna eftersom den inte redigeras av sig själv i kameran som en JPEG-fil gör (de blir lite mattare och lite "gråare" i färgtonen). Men det tar ungefär 10 sekunder per bild, och förändringen blir inte så stor från originalfilen. Ni ser på bilden på Chris här ovan, den är fotad i RAW, och jag har förstärkt färgerna en liten aning just för att det gärna blir lite dassigt i RAW-format (RAW kan jämföras med de analoga kamerornas negativ. Det är inte en färdig bild, men filen innehåller all information som krävs för att få en bild).
Varför väljer jag då att fota i RAW? På senare tid när jag fått in mer och mer fotojobb så har jag känt att jag ger kunden mer om jag fotar i RAW. En RAW-fil förstörs aldrig (när du redigerar en JPEG-fil så förstörs bildkvalitén), och den håller högre kvalitét vilket jag känner är viktigt att jag ger mina kunder. För blotta ögat blir det oftast ingen skillnad, men om kunden vill förstora upp en bild så kan kvalitétsskillnaden synas.
Jag har helt tappat lusten för att fota i min lilla "hemmastudio" som jag köpte för ett par år sedan - bilderna blir sällan så bra som jag vill, just för att det blir så uppstyrt. Äktheten försvinner, och då blir det heller inte lika äkta från min sida - vilket är superviktigt när man fotar. Är inte känslan där med dig, så blir inte bilderna särskilt bra. Däremot har jag lärt mig mycket på vägen genom att fota i den, särskilt om ljussättning när man fotar människor (man kan säga att jag lärt av mina misstag...). För mig blev det en sådan uppenbarelse, för så fort jag gick utanför "studion" när jag fotade mina porträtt så hände något. Jag lyckades fånga de där fantastiska uttrycken, och bilderna fick plötsligt liv. När jag började fota så var det mest natur som gällde, men jag har ju mer och mer halkat in på att fota människor. Och ju mer jag gjort det, ju mer har jag fastnat för det. Det har förvandlats från någonting utmanande och lite spännande till att bli en passion!
(När jag redigerar en svartvit bild så ändrar jag först bilden till svartvit, sedan ger jag bilden lite mer svärta eftersom jag gillar när det är kontraster... Det blir inte jättestor skillnad som ni ser ovan, men ett litet extra piff om det behövs!)